Hem » Djur i livsmedel » Husmus

Kategoriarkiv: Husmus


Husmus

Troligtvis kommer husmusen ursprungligen från den sydvästligaste delen av Asien. Härifrån har den med människans hjälp spritts över hela världen. Den har bra anpassningsförmåga och förekommer nu så gott som överallt där det finns människor. I Sverige är husmusen till övervägande del bunden till bebyggelse. Sommartid håller många till utomhus i omgivningarna men söker sig in på hösten. Im1e i huset kan musen finna sig tillrätta överallt där det kan finnas föda och något att bygga bo av. Den håller vanligtvis till på vinden, under golvet eller i väggar och härifrån gnager den sig genom trävirket in till köket eller andra ställen där det finns mat. Boet som utgörs aven slarvig hög av söndergnagt material är alltid beläget på en skyddad plats. Bomaterialet utgörs av det material som närmast finns till hands. Under bra förhållanden kan en mus yngla året runt och him1a med ett tiotal kullar. Vanligtvis blir det inte mer än fem till sex kullar per år.

Husmusen är allätare men föredrar frön, särskilt spannmål och spannmålsprodukter. Finns inte favoritföda tillgänglig kan den knapra på alla möjliga saker som tvål, stearin och kitt. En vuxen mus äter ungefär 3 gram fast föda om dagen. Det motsvarar 70-100 vetekorn men den förstör långt fler då kornen sällan äts upp helt och hållet. Det är illa nog men den största skadan består utan tvivel av att möss förorenar varor med urin och exkrementer. De förstör även säckar och andra emballage genom att gnaga hål på dem. De kan självfallet också skada mycket annat som trä, isoleringsmaterial, papper och textilier genom sitt gnagande.

Förebyggande åtgärder och bekämpning
Naturligtvis vore det bäst om man kunde förebygga genom att säkra huset så mössen inte kan komma in men även det mest solida hus har sina svaga punkter som kan vara svåra att hitta och rätta till. Det är mycket viktigt att man ser till att källarfönster är stängda, rutorna är hela och att dörrarna sluter tätt. Alla sprickor och hål i ytterväggar som är bredare än 7 mm bör säkras med ett finmaskigt metallnät, även ventilationsöppningar. I elementhus är det viktigt att fogarna mellan de yttre elementen är tätade. Ofta är det fri passage under de nedersta plattorna. Möss kan klättra uppför lodräta, skrovliga ytor (trä, mursten, betong och liknande) och kan alltså klättra upp och ta sig in genom luftspalterna under takfoten. En 20 cm bred hård, blank och målad remsa ungefär l m upp på väggen kan hindra möss att klättra upp.

En vinklad metallplåt med endast 2 cm överhäng har samma effekt. Lodräta rör kan förses med metallkragar som mössen inte kan ta sig förbi. Man får inte glömma att träd och buskar längs väggarna gör det lättare för möss att ta sig upp. Vid bekämpning kan det vara nödvändigt att lägga ut gift utomhus längs husets sockel där mössen letar efter ingångar. Giftet måste skyddas mot väder och vind och placeras så att fåglar och andra djur inte kan komma åt det. Det gör man bäst genom att placera ett fast bete inuti en fast förankrad och låst plåtlåda (betesstation). Har mössen väl kommit in i huset bör man i första hand försöka bli av med dem med hjälp av burar eller slagfällor. Brukar man gift inomhus förekommer det ofta att döda möss som ligger på otillgängliga ställen utvecklar en mycket obehaglig stank. Döda möss kan också bli en härd för spyflugor, ängrar och andra kryp. Slagfällor förses med ett lämpligt bete som måste vara fast förankrat på fällans utlösningsplatta. Om man använder leverpastej, ost, franskbröd eller korv som bete har normalt ingen betydelse. Man ska inte spara på antalet fällor och den bästa placeringen är vinkelrätt mot väggen där mössen helst går, med utlösaren närmast väggen. Det finns ingen anledning att skölja fällan efter en fångst för att ta bort eventuell doft men naturligtvis ska man kontrollera fällorna dagligen.

Brun råtta
Brun råtta förekommer nästan överallt på jorden. Man tror att den ursprungligen kommer från nordliga stäppområden i Ostasien varifrån den har spridit sig dels på egen hand till fots, dels med båtar. Den kom förhållandevis sent till Europa. Brunråttans härjningar i vår världsdel är omtalade först i början av 1700-talet. I gengäld spred den sig fort. Med sin stora anpassningsförmåga trängde den snart bort den svarta råttan. Denbruna råttan kan trivas på de mest skilda platser. Den är först och främst knuten till bebyggelse som t ex lagerhus och stallar där den föredrar lite fuktigare platser. I städerna håller den gärna till i avloppssystemet. Den lever av det köksavfall som flyter i kloakerna och bygger sina bon av papper, bomull eller liknande på ett någorlunda torrt ställe.

När det förekommer råttangrepp i stadsfastigheter rör det sig nästan alltid om kloakråttor som har tagit sig ut genom ett hål i kloaksystemet. Under goda förhållanden som i spannmålsmagasin och stallar ynglar råttan året om och är utomordentligt fruktsam. Ett råttpar och dess avkomma kan under loppet av ett år bli runt tusen individer. Bruna råttor lever i flock och känner igen varandra på lukten. De är skygga djur som främst är aktiva under dygnets mörka timmar. Råttor ger sig aldrig frivilligt ut på en öppen plats utan springer längs väggarna.Den bruna råttan är allätare och äter lika gärna växtdelar som kött. Ibland kan den till och med uppträda som rovdjur och ta ankungar och kycklingar.

På flera ställen i världen räknar man med att råttorna tar hälften av livsmedlen. Så illa är det inte på våra breddgrader men förlusterna kan bli påtagliga. Liksom med mössen är det söndergnagande av emballage och nedsmutsning med urin och exkrementer som har störst betydelse. Råtturin och exkrementer innehåller ofta smitta som kan innebära hälsorisker för både människor och djur.

Svart råtta
Ett annat namn för svart råtta är takråtta. Den kommer nog ursprungligen från Sydostasiens skogsområden och härifrån har den spritt sig över stora delar av världen. Den kom till Europa i början av medeltiden och härjade våldsamt tills den på 1700-talet blev bortträngd av den bruna råttan. Det var den svarta råttan som orsakade pestepidemierna, digerdöden, som rasade i Europa under medeltiden. I Sverige blev den ursprungliga populationen av svart råtta utkonkurrerad av den bruna råttan. Från och till kommer enstaka exemplar in med båtar och den svarta råttan påträffas knappast på andra ställen än i hamnstäder. Den svarta råttan är ännu mer än den bruna råttan knuten till människan.

Den är mera värmekrävande och i Mellan- och Nordeuropa finns den inte i naturen, i motsats till den bruna råttan. Lever både svart och brun råtta i samma byggnad, håller den svarta råttan till i de övre våningarna medan den bruna håller till i källaren. Den svarta råttan klarar sig på torra platser och springer och klättrar bättre än brun råtta. Exempelvis kan den svarta råttan balansera på en luftledning från ett hus till ett annat. Även den svarta råttan är ett utpräglat socialt djur som lever i flock. Den är inte så fruktsam som den bruna råttan och får både färre kullar och färre ungar.Den svarta råttan är allätare men föredrar vegetabilier, särskilt spannmål och frön.