Khaprabagge

Ursprungligen kommer khaprabaggen från Indien och namnet khapra är det indiska ordet för tegel. Namnet har baggen fått för att den gärna samlas i stora mängder i sprickor i väggarna i de förråd där de huserar. Den är i motsats till de föregående arterna till övervägande del växtätare. Khaprabaggen förekommer praktiskt taget i de flesta tropiska och subtropiska delarna av världen. Khaprabaggen anses som en av de allvarligaste skadegörarna i spannmål och foder. Därför har de länder där khaprabaggen inte förekommer stränga karantänsbestämmelser.

Fläckig änger
Arten härstammar från Sydamerika och har nyligen kommit till Europa. Larverna lever på en mängd varor av både vegetabiliskt och animaliskt ursprung. I enskilda hushåll gör den sällan någon egentlig skada. Normalt finner man dem i revor och sprickor i väggar och mellan golvbrädor där de lever av smulor. Den har dock etablerat sig på museer och är där ett hot mot både djur- och växtsamlingar.

Amerikansk änger
Denna änger kommer ursprungligen från Nordamerika och dök upp första gången i Sverige 1968. Den amerikanska ängern är allätare. I naturen, i Nordamerika, lever den i bikupor och i getingbon av döda insekter. Den är fruktad på museer där den kan förstöra samlingar. Den har också uppträtt som skadedjur i frölager. Den amerikanska ängern har också rapporterats från enskilda hem. Där är den relativt oskadlig och lever på smulor, döda insekter och fågelfrön i golvsprickor och längsgolvlister. En amerikansk änger hemma kan snart betyda långt fler. Den förökar sig nämligen genom jungfrufödsel. Man har faktiskt aldrig hittills hittat någon hane. Stoppar man angripna samlingar i frysen i två dagar tar man livet av alla stadier.

Brun pälsänger
Den bruna pälsängern är en nära släkting till den vanliga pälsängern, se sid 106. Larverna är snarlika. Den kommer ursprungligen från Afrika och det första europeiska fyndet gjordes i Moskva 1961 av E.E. Smirnov, däravartnamnet smirnovi. I Sverige har den en utpräglat nordlig förekomst. Larverna lever av torra växt- och djurrester. Arten uppträder som skadedjur i frösamlingar, herbarier och insektssamlingar. Den kan även skada ylletyger. I hemmet kan den dock betraktas som en harmlös gäst som lever av tillfälliga rester. De vuxna baggarna är duktiga flygare och man finner dem ofta på fönsterkarmarna. Arten trivs bäst vid 24°C.

Säränger
Arten är egendomlig på så sätt att honan mera liknar en larv än en vuxen skalbagge. Larverna har karakteristiska band av borst i bakkanten av varje led. Särängern är utbredd på det norra halvklotet men är inte speciellt allmän. Den har börjat dyka upp i hushållen där den, liksom de föregående tre arterna, livnär sig på smulor. Den har dock rapporterats skada insektssamlingar.

Koprabagge, rödbent köttbagge
I dag finns koprabaggen över hela välden (s.k. kosmopolitisk utbredning), spridd genom handeln med kopra (torkad kokos). Hos oss finns den bara inomhus. Förutom kopra, uppsöker den gärna kadaver för att lägga ägg. Liksom fläskängern kan koprabaggen klara sig med de delar som är för torra för andra asätare. Den kan leva på museiföremål och man har hittat den i egyptiska mumier. I lager och fabriker kan den angripa kraftfoder, fisk- och benmjöl samt mjölk- och äggpulver. Till och med i mediciner kan den göra skada ibland. Utvecklingstiden från ägg till vuxen är bara drygt en månad vid 22°C.

Rödhalsad koprabagge, rödhalsad köttbagge
Den rödhalsade koprabaggen kan man finna på torra kadaver där den livnär sig dels på köttet, dels som rovdjur på de andra smådjur som söker sig till kadavret. Den påträffas knappast utomhus i Sverige och är till övervägande del knuten till näringar som arbetar med kött- och benmjöl.