Boklöss – dammlöss

Namnen boklus och dammlus används om vart annat. Boklöss är ljusskygga och trivs bäst när luftfuktigheten är över 75 %. De kan inte flyga. Den ovingade baklusen (Liposcelis bostrychophilus) saknar helt vingar och den vingade baklusen (Trogium pulsatorium) har bara några små obrukbara fjäll till vingar. Boklössen springer omkring på ett typiskt ryckigt sätt när man stör dem och några arter kan försöka sig på små, tafatta hopp. Som namnet antyder finns boklöss ofta mellan papper i boksamlingar och arkiv men också bakom lösa tapeter och i herbarier. De äter inte själva papperet. De kan leva av limmet i glättat papper och bokryggar men det är till övervägande del mögelsvampar som utgör deras föda. Finns det många boklöss är det en indikation på att papperet förvaras för fuktigt. Några boklöss kan frambringa ett tickande ljud genom att slå bakkroppen mot underlaget.

I sammanhanget bör bokmask nämnas som helt enkelt är ett annat namn för en trägnagarlarv som lever i papper. Trägnagarlarven kräver rätt hög luftfuktighet och angrepp i böcker är numera en sällsynthet. De kan förekomma i böcker som står orörda i åratal i källare eller vindar. Trägnagare och andra vedätande insekter kan gnaga hål på papper som ligger an det trä de vill gnaga sig ut ur, t ex tapeter.

Brödbagga, tobaksbagga, tjuvbaggar, ängrar och mallarver, för att nämna några, kan äta sig ut ur papper, papp- och plasternballage. Gnaghål i emballaget är ett första tecken på att det finns djur i förpackningen. Termiter gnager gärna på plastmaterial och kan orsaka allvarliga skador genom att gnaga på isoleringen på elektriska kablar som inte är skyddade aven metallkappa. Möss och råttor kan gå hårt åt papper och plast. De gnager sig lätt genom sådana emballage och river gärna sönder dem för att få bomateriaI. Alla former av syntetmaterial kan angripas men ju hårdare och glattare materialet är desto mindre risk för angrepp. Gnagarnas framfart avslöjas av tandmärkena som alltid finns där, även på den tunnaste av tidningssidor. De kan närmast förväxlas med hål upprivna av katt eller mård men där kan man nor malt se spår efter klorna.