Pälsänger

Pälsängern är lätt att känna igen för den har en vit fläck på vardera sidan av de annars helt svarta täckvingarna. Larverna har ett karakteristiskt, penselformat knippe borst i bakändan. Baggarna flyger utomhus under sommarhalvåret och besöker ofta blommor där de äter pollen och nektar. De kan förirra sig inomhus och man kan träffa på dem som tillfälliga gäster i de flesta hus. Honan lägger 50-100 ägg och utvecklingen till vuxen skalbagge kan ta tre år. Äggen läggs normalt i museller fågelbon där larverna lever av hår, fjädrar och avfall. Betydelse Inomhus lägger skalbaggarna ägg direkt på ylle eller på andra ställen, som springor i golv, där det samlas ylledamm eller annat organiskt material. Larverna kan, förutom ylle, äta skinn och uppstoppade djur. Därför är det allvarligt när de dyker upp i ett museum.

Vågbandad pälsänger
Den är något större och bredare än pälsängern och har ett vågbandat tvärband av guldgula hår tvärs över täckvingarna. Larven liknar pälsängerns men är lite mörkare och större. Arten kommer från tropikerna, troligtvis Indien, men har under de senaste åren blivit vanlig inomhus i Norden. Den kan orsaka stora skador på ylletyger. Den vågbandade pälsängern trivs bäst vid 25-30°C och är känslig för kyla. Vid -1°C dör alla stadier inom loppet av ett dygn.

Mattbaggar
Mattbaggarna liknar små nyckelpigor men de är inte blanka. Däremot har de en skön, matt teckning som beror på en mängd svarta och rödgula fjäll som täcker dem. Larverna är gulbruna och ludna. På engelska kallas de ullbjörnar. I bakändan har larverna ett knippe spjutformade borst, som de kan resa upp när de känner sig hotade. De kan befinna sig i larvstadiet i många år. De vuxna baggarna ser man mest om våren och liksom pälsängrarna sitter de ofta i blommor och äter pollen och nektar. Äggen läggs i fågelbon, i andra djurbon eller i torra kadaver där larverna kan finna föda i form av fjädrar, hår, köttrester och horn. Man tror att det var mattbaggelarver Odysseus oroade sig för i Homeros Odysseen, sång 21, vers 395, när han vid sin hemkomst tog sin gamla hornbåge och ”vände och vred den runt och den synade, ängslig att hornet skulle ha frätts av mask medan ägaren inte var hemma”. De kan också leva av döda insekter, ett faktum som gör dem fruktade av insektssamlare. En art inom släktet mattbaggar heter museiänger av detta skäl.

Mattbaggar är vanliga djur och eftersom de vuxna baggarna är utmärkta flygare kan man finna dem nästan överallt. De söker med förkärlek upp blommande buskar, t ex hägg, runt huset och kan på så sätt hamna inomhus. Larverna kan vandra ganska långt och finner man ett större antal i ett hus kan de komma från något djureller fågelbo, filtunderlag, bortglömda ylletrasor, dammtussar på otillgängliga ställen eller bara kanske en samling döda insekter i ett spindelnät. Trots sina allsidiga kostvanor är mattbaggens larver ofta rätt kräsna när de angriper textilier. De föredrar finare kvaliteter som ullspinngarn, flaggduk eller mjuka och kostbara stickade plagg. Typiskt är att larverna gnager många små hål i varorna. Olika arter inom släktet mattbaggar uppträder som skadedjur i natur- och kulturhistoriska museer.