Hem » Djur i trävirke » Blåhjon

Kategoriarkiv: Blåhjon


Blåhjon

Blåhjon är den långhorning man oftast ser spår efter inomhus. Den lägger uteslutande ägg i döende barrträd eller i timmerstockar med barken kvar. Larven lever av tillväxtlagret mellan bark och ved. Larvernas utveckling tar ett eller två år och när den är fullvuxen gnager den en 3-5 cm lång gång snett in i veden. I botten av denna gång gnager den sig en kammare som förseglas med grova träspån. Här förpuppar larven sig. Dessa puppkammare kan gott få en att frukta att angreppet också har gått på djupet men det är lätt att konstatera med en skruvmejsel eller liknande att gångarna slutar blint. Då en larv bara gnager en sådan gång under hela sin livstid får det aldrig någon betydelse för träets bärighet.

När den vuxna baggen kläcks ur puppan, det sker normalt på försommaren, kryper den tillbaka genom puppgången och gnager sig genom barken ut till det fria. Efter sig lämnar den ett ovalt flyghål med släta kanter. Blåhjonens larver följer ofta med in i huset med barkkantat trävirke men baggarna kan också komma flygande. De är vanliga i barrved, i bjälkar och reglar av gran och tall med barken kvar.

Spår
Uteslutande i barrträdsvirke med barken kvar. Flyghålen är ovala, ca 6 mm på längden där de går genom barken. Tar man bort barken ser gångarna ut som fåror i veden med en fin rand efter larvens käkar. De ovala hålen i veden är ingångshål till puppkammaren. Gångarna är fyllda av löst borrmjöl som består av ljusa och mörka partiklar. Pga sin ytliga karaktär har angreppet ingen betydelse för bärigheten. Skalbaggarna kan gnaga sig genom takbeklädnader eller annat som läggs direkt på barkkantat trävirke och på så sätt orsaka skada.

Förebyggande åtgärder och bekämpning Man ska inte använda barrträ med barken kvar på sådana ställen som kan ta skada när baggen gnager sig ut. En bekämpning är sällan nödvändig. Att barka är en effektiv metod att förhindra angrepp av blåhjon.

Rödhjon
Lätt att känna igen på täckvingarnas täta, silkesaktiga behåring. Lever i virke av lövträd, särskilt i ek, där barken sitter kvar. Puppgångarna går in i veden. Sällsynt i Sverige men förs då och då in med importerat ekvirke.