Trägnagare

De vuxna baggarna är rätt små, brunaktiga och deras kropp är närmast cylindrisk. Det är typiskt att deras halssköld är välvd som en hätta som närmast döljer huvudet. Larverna från olika arter av trägnagare är svåra att skilja från varandra. De är alla bleka, krumma och har mycket korta ben. Det är dem man kallar för trämask. Bokmask är trägnagarlarver som lever i papper.

Strimmig trägnagare
Den vuxna baggen visar sig under sommaren när den har gnagt sig ut från det angripna träet, genom de cirkelrunda flyghålen. Det är vanligt att träet” drösar” under denna tidpunkt. Baggarna lever bara i några veckor. De kan flyga och förväxlas ibland med små flugor. Kort efter kläckningen parar baggarna sig och honorna börjar lägga upp emot 50 ägg. Äggen läggs aldrig fritt på släta ytor utan i sprickor, på ändträ eller på ohyvlat trä. Ofta läggs de i gamla flyghål. Äggen kläcks efter tre till fyra veckor och de små larverna äter sig genast in i träet. Efter hand som de växer blir gångarna allt större. Larverna lämnar inte träet och kan därför inte vandra från en möbel till en annan. Deras utveckling tar två eller flera år, beroende på temperatur, fuktighet och träslag. Den gynnsammaste temperaturen för den strimmiga trägnagarens utveckling ligger vid 22-23°C men den klarar sig vid lägre temperaturer och finns även utomhus. Träets vatteninnehåll är avgörande för larvens trivsel. Bäst trivs den när träet har en vattenhalt på 30 %. Om vattenhalten sjunker under 11-12 %avstannar utvecklingen helt. Därför finns den inte i hus med centralvärme.

Spår
Den strimmiga trägnagaren uppträder i virke från både löv- och barrträd men föredrar mjukare träslag. Den angriper inte friskt kärnvirke. Flyghålen är runda med en diameter av 1,5-2 mm. Gångarna är fyllda med enfärgat, gulaktigt borrmjöl. Exkrementerna är närmast citronformade, tillspetsade i ena änden, rundade i andra. Borrmjölet drösar ofta under det angripna träet.

Man finner spår efter strimmig trägnagare i de flesta äldre hus. På ställen där förhållandena är gynnsamma för dem, dvs under lite fuktiga förhållanden i stallar, källare och uthus kan de under årens lopp förstöra trävirket fullständigt. Den strimmiga trägnagaren är ett allvarligt problem i många kulturhistoriska samlingar där förvaringen sker under olämpliga förhållanden. I moderna byggnader blir det sällan tal om dramatisk förstörelse.

Förebyggande åtgärder och bekämpning
Som tidigare nämnts är trä med ett vatteninnehåll på under 12 % effektivt skyddat mot trägnagare. Det motsvarar en luftfuktighet på 5055% vid rumstemperatur. Man ska vara uppmärksam på att kyla vid golv och ytterväggar lokalt kan ge trägnagare goda betingelser så att baksidor av skåp och möbelben kan komma i farozonen. Fotogen är ett mycket vanligt medel mot trägnagare men det fungerar inte. Däremot har det visat sig att dieselolja kan vara användbart på sådana platser där lukten inte har någon betydelse. Behandling med godkända specialmedel är ofta en effektiv åtgärd. Mindre saker kan gasas. Likaså kan köld- eller värmebehandling vara goda metoder.

Mjuk trägnagare
Den mjuka trägnagaren är mycket vanlig och finns praktiskt taget överallt där trä med bark kvar har använts vid husbyggen. Hudskelettet är mjukt till skillnad från andra trägnagares. Den är klädd med korta, fina, tilltryckta hår som ger baggen en ljus, gyllenbrun färg. Livscykeln påminner om den strimmiga trägnagarens men honan lägger bara ägg på bark från barrträd som sitter kvar på döende grenar, fällda träd eller virke. Den nykläckta larven gnager sig in i tillväxtlagret och här lever den dels av den invändiga delen av barken, dels av den yttersta delen av splintveden. Spår Uteslutande på virke med barken kvar. Om man tar bort barken kan man se larvgångarna som ca 1 mm djupa fåror i veden. Larven gnager dock en lite djupare gång vinkelrät in i träet innan den förpuppar sig. Flyghålen är runda, 1-2 mmi diameter. Borrmjölet är löst packat. Exkrementerna är bol!formade, ljusa och mörka om vartannat.

Skadan är ganska ytlig och helt utan betydelse för trävirkets bärighet. Det kan däremot uppstå problem om man täcker trä som är angripet med annat materia!. När baggarna lämnar puppan gnager de sig ut, genom materialet som täcker flyghålet. Om man lägger takpapp eller till och med blyplattor på obarkat virke kan flyghålen ge vatten möjlighet att tränga in och orsaka röta. Förebyggande åtgärder och bekämpning Undvik att använda trävirke med barken kvar på sådana ställen där även enstaka flyghål kan orsaka problem. Att avlägsna barken är en effektiv åtgärd men i övrigt är en bekämpning sällan nödvändig.

Envis trägnagare, dödsur
Envis trägnagare är lite större och mörkare än den strimmiga trägnagaren och har en gulaktigt hårfläck på vardera sidan av halssköldens bakre hörn. Honan lägger ca 10 ägg i sprickor i träet. Larvstadiet varar normalt två till tre år. Förvandlingen till puppa och till vuxen skalbagge några veckor senare sker på hösten. Baggen kommer dock inte fram med detsamma utan övervintrar i pupphålet för att gnaga sig fram följande vår. Den lever uteslutande i barrträ som har angripits av röta.

Därför är den betydligt vanligare än den skäckiga trägnagaren som främst angriper ekvirke. Skalbaggarna stöter med halsskölden mot väggarna i gångarna vilket ger upphov till ett tickande ljud. Förr ansåg man knackningarna illavarslande och kallade dem dödsur. Spår Flyghålen är runda, 2-2,5 mm i diameter. Borrmjölet är fint, normalt med en kakaobrun färg. Vid kraftiga angrepp finns bara årsringarna och ett tunt yttre skal kvar.

Envis trägnagare angriper bara trävirke som är rötskadat. I byggnader angrips först och främst träsocklar och takbjälkar som utsatts för fukt samt golvbjälkar ochbrädor över fuktiga källare. Det angripna träet kan förstöras helt men normalt rör det sig om begränsade angrepp då den inte sprider sig till friskt trävirke.

Förebyggande åtgärder och bekämpning

Åtgärder för att förebygga röta förebygger också angrepp av envis trägnagare. Lättare angrepp kan bekämpas med ett träskyddsmedel som verkar på både insekter och röta.