Husfästing

Husfästingen härstammar ursprungligen från Afrika men är nu utbredd i alla tropiska och subtropiska områden. I Europa är den vanlig i Medelhavsområdet. Här hemma dök den upp första gången på 60-talet med importerade hundar. Husfästingen föredrar att suga blod från hundar och angriper sällan människor. Liksom den vanliga fästingen ska husfästingen suga blod tre gånger innan den är könsmogen. Utvecklingen från ägg till vuxen kan under gynnsamma förhållanden (25-30°C) gå på 65 dagar. I tempererade områden är husfästingen helt beroende av uppvärmda hus under den kalla årstiden. Eftersom den ursprungligen är anpassad till torrt klimat kan den, till skillnad från vanlig fästing, överleva och fortplanta sig i de uppvärmda husens ”ökenklimat”.

Den blodstinna dräktiga honan är ca l cm lång när den lämnar sin värd. Även i detta tillstånd är den relativt rörlig och kryper gärna uppåt. De 2-4 000 äggen kletas fast i större eller mindre samlingar på skyddade ställen, t ex springor och sprickor, vid rörgenomdragningar eller på baksidan av skåp. Betydelse Som tidigare nämnts är det mycket sällan husfästingen biter människor, men den kan överföra vissa sjukdomar till hunden. Bortsett från det finner nog de flesta att det är mindre behagligt att ha dessa stora kvalster krypande på golv och väggar i huset. Förebyggande åtgärder och behandling Här på våra breddgrader är husfästing en sällsynt företeelse. Har hunden varit med på en resa söderut är det en god ide att undersöka hunden omsorgsfullt och vid behov behandla med ett på apoteket förekommande medel. Vid en behandling av hunden är det viktigt att man även behandlar djurets omgivning.