Skogskackerlacka

Som tidigare nämnts på sid 66 kommer alla kackerlackor som förekommer inomhus från varmare trakter. Skogskackerlackan däremot lever utomhus i hela Europa, från Lappland till Medelhavet. Denna lilla, nätta kackerlacka är allmän i öppna skogar och på hedar. Den springer omkring i vegetationen och hanen är en utmärkt flygare. I Lappland är den vanlig i kåtor men lever annars inte inomhus, även om den av misstag kan leta sig in någon gång. När det händer är det oftast i fritidshus som ligger i områden där skogskackerlackan’håller till.

Skogskackerlacka

Grankottskinnbagge
Grankottskinnbaggen är ett exempel på en art som inte har något att göra inomhus, men ibland kan den bli ofrivilligt insläpad. Den lever i barrskog där man kan finna den under barken. Den övervintrar i kottar och kan finnas i ett stort antal i nedfallna grankottar. Om man samlar och tar hem sådana kottar för sitt julpyssel, vaknar skinnbaggarna till i stugvärmen.

Parklöpare
Jordlöpare är snabba, rörliga djur med kraftiga ben och långa antenner. De arter som kan dyka upp inomhus är 2-3 cm långa, svarta eller brunaktiga. Många arter av jordlöpare kan inte flyga och hos några har täckvingarna, som täcker bakkroppen, vuxit ihop. De flesta jordlöpare är rovdjur. De lever av daggmaskar, sniglar och insekter. Vissa arter har satts ut för biologisk bekämpning av skadliga fjärilslarver i amerikanska skogar.

Jordlöpare behandlar sitt byte på ett egendomligt sätt. Matsmältningen sker nämligen till stor del utanför djuret. Jordlöparen spyr upp sin svartbruna matsmältningsvätska på bytet som förlamas och löses upp efter hand. Sedan sörplar den i sig födan. Jordlöpare gömmer sig i vegetationen, under sten, lös bark eller på liknande ställen under dagen. Flera arter är mycket vanliga på åkrar och i trädgårdar. Av misstag kan de hamna inomhus, speciellt nattetid när de jagar. Eftersom de föredrar fuktigare lokaler är det speciellt i källare man stöter på dem, men de är harmlösa gäster. En jordlöpare kan mycket väl bita om den känner sig hotad.

Dessutom för den en form av kemisk krigföring. Om man tar i en jordlöpare utsöndrar den en skarp, syrlig lukt som sätter sig ihärdigt fast på fingrarna. Lukten kommer från en vätska som avges från några körtlar som sitter på bakkroppens spets. Vätskan innehåller olika organiska syror och är helt enkelt ett försvarsmedel mot angripare. Många däggdjur och fåglar är känsliga för lukten och ratar jordlöpare.

Kortvingar
Kortvingar är allmänna i skogen men man finner dem också i trädgårdar. De förirrar sig ofta inomhus under sin jakt på byten som består av maskar, sniglar och mindre insekter. Vissa arter lever av döda djur- och växtdelar. De är lätta att känna igen för täckvingarna är korta och täcker bara den främsta bakkroppsleden. Resten av bakkroppen är alltså till större delen fri och mycket rörlig. Den påminner lite om en tvestjärts. När kortvingar känner sig hotade intar de en position med bakkroppen böjd uppåt, något som för tankarna till en skorpion men det är bara tomt hot för den kan varken sticka eller gripa med bakkroppen. Så man kan undra om det kan vara till någon nytta med denna hotposition.

Men faktum är att många människor instinktivt ryggar tillbaka för den och låter den löpa. Tydligen låter många av kortvingarnas naturliga fiender, insektsätande fåglar och däggdjur, sig också skrämmas i många fall. Om man klämmer den mellan fingrarna kan den mycket väl bitas med sina kraftiga käkar. Men den kan inte bita hål och är ur mämuskans synvinkel helt oskadlig. Flera av de små arterna är aktiva om dagen och de större oftast om natten.

Trädsvampborrare
Många olika sorters djur kan aven händelse komma in i huset med blombuketter och kvistar. Det råder sällan något tvivel om var de kommer från. Mer obegripligt är det när små, mörka trädsvampborrare plötsligt myllrar inomhus. Trädsvampborrarens larv lever i trädsvampar av den typ som växer på stubbar och trädstammar. Vissa frestas att ta med sig dessa tickor hem, tex som juldekorationer. Baggarna kOlmner ofta fram, långt efter det att tickan packats ner och glömts bort. Då är det inte så lätt att sluta sig till var de kommer från. Enstaka svampar som kan angripa byggnadsvirke har fruktkroppar som trädsvampborrarens larver kan leva av. Hittar man ingen rimlig förklaring till trädsvampborrare inomhus bör man undersöka huset för svamp.