Barkborrar

Barkborrar är små, cylindriska skalbaggar med stor halssköld. Ett av flera kännetecken som skiljer dem från trägnagare är antennerna som är vinkelböjda hos barkborrar. De svärmar på våren och söker sig till sjuka eller nyfällda träd där de gnager sig in i barken. Efter parningen gnager honan en gång i barken, den s k modergången. I små nischer lägger hon sedan sina ägg. När larverna kläcks gnager de sina egna gångar ut från modergången. Det är barkborrars mycket dekorativa gångsystem man kan se när man avlägsnar barken från döda grenar eller stammar. Några barkborrar håller sig till barken, andra äter i området mellan bark och ved och varje art har sitt specifika mönster. De egentliga barkborrarna kommer bara inomhus när man släpar in obarkat trä, t ex ved. De kan inte angripa byggnadsvirke.

Fläckig askbastborre
Den barkborre man oftast träffar på inomhus är nog den fläckiga askbastborren. Plötsligt kan det svärma av de små gulbruna, fläckiga baggarna. Ursprunget är alltid askved och de runda hålen ibarken avslöjar snabbt var de kommer från.

Vedborrande barkborrar, Ambrosiabaggar
Ambrosiabaggar är ett samlingsnamn för en grupp barkborrar som inte är helt typiska, de gnager nämligen sina gångar djupt inne i själva veden. De bär med sig speciella svampsporer som gror och växer på gångarnas insidor. Svamparna kan bryta ner cellulosan i veden och utveckla näringSlika sporer, den s k ambrosian, sombaggarna och deras larver lever av. Modergången löper gärna vågrätt, någorlunda parallellt med träöversidan och följer årsringarna. I modergångens golv och tak gnager honan små fördjupningar där äggen läggs, ett i varje. Larverna utvidgar fördjupningarna något men gnager inte egentliga gångar då de lever av de tidigare nämnda svampbeläggningarna.

Spår
De hål man ser är de genomsågade gångarna. Är de genomsågade på längden ser de ut som fåror i träet. De ringlar inte slumpmässigt utan på ett karakteristiskt sätt. Larvkamrarna löper som korta gångar lodrät upp och ner från modergången. Gångarna är tomma, omgivna av en tydlig mörkfärgning orsakade av döda svamptrådar. Diametern är normalt 1-2 mm. Finns i både lövoch barrträ.

Ambrosiabaggarna dör när träet torkar men deras gångar kan sänka värdet på trävirket. Skadat trävirke bör inte användas på ställen där man riskerar att vatten tränger in genom hålen. För vissa dekorativa ändamål har man dock utnyttjat den ornamentala utsmyckningen som vissa ambrosiabaggar åstadkommer. Förebyggande åtgärder och bekämpning Förebyggande åtgärder måste ske i skogen. I torrt, sågat trävirke rör det sig om döda angrepp och där finns det inte någon anledning att vidtaga några åtgärder.

Randig vedborre
Lever i ,barrträ och det är nog spåren från denna art som man oftast ser i byggnadsvirke här i landet.

Kommentarer

kommentarer

Leave a Reply