Honungsbi

Honungsbin är en av de få insektsarter som man har gjort till riktiga husdjur. Redan de gamla egyptierna hade bikupor för 5000 år sedan. Deras betydelse för pollinering har man länge känt till och honung har alltid varit eftertraktad. Honungsbin lever i samhällen med en mycket högt utvecklad organisation. Samhället kan fortleva år efter år och kan omfatta 10-20000 individer. Samhället består aven drottning, arbetare och hanar (drönare). Drottningen är samhällets centralgestalt. Ständigt utfodrad och putsad av arbetarna kan hon koncentrera sig på att producera upp emot 2000 ägg om dagen.

Det arbete som arbetsbiet utför beror i stora drag på åldern. De första dagarna som fullbildat bi städar den i kupan. Sedan kommer en period då den matar larverna. Därefter går den över i byggverksamhet – producerar vax från speciella körtlar på bakkroppens undersida, bygger nya celler och tar hand om hemförd pollen och nektar. Den sista delen av sitt liv tillbringar den som samlarbi och hämtar hem förråd till kupan. Då och då svärmar honungsbina. Arbetarna bygger speciella celler där nya drottningar utvecklas. Eftersom bara en drottning accepteras av samhället lämnar en drottning kupan, vanligtvis den gamla drottningen.

Hon tar en del av samhällets arbetare med sig och grundar ett nytt samhälle. Svärmen fångas vanligen in av biodlaren och placeras i en kupa, men den kan också gå förlorad och förvildas. Ihåliga träd är naturliga boplatser för honungsbin. Nu för tiden är hålträd en bristvara. Bisvärmen kan slå sig ner i andra hålrum, i tex en vägg eller en mur. Det går inte att ta miste på att man har fått ett bisamhälle i huset. På varma dagar är det ett väldigt liv vid öppningen. Bin myllrar ut och andra återvänder tungt lastade och med stora klumpar av pollen på bakbenen. Vid öppningen sitter hela tiden några väktarbin som håller ett öga på trafiken.

De undersöker varje hemvändande bi och ser till att bara kupans egna invånare passerar och kan vid behov tillkalla förstärkning. Bina surrar i väg till synes planlöst i alla riktningar, men det finns ett välordnat system i flygandet. Bina kan tala om för varandra var det finns rikligt med nektar att hämta. När ett bi har funnit en god nektarkälla flyger den hem och börjar en märklig dans inne i kupan. Med dansens hjälp kan den inte bara tala om i vilken riktning hennes systrar ska flyga utan också hur långt bort stället ligger. Vad det är för blommor de ska leta efter får de veta av den doft som sitter på det dansande biet.

För att fylla krävan med nektar måste ett bi besöka nära 1000 blommor och under soliga dagar kan den företa mer än 10 insamlingsturer. För varje halvkilo honung som bina har samlat in har de gjort 20-30000 insamlingsturer och flugit en sträcka som motsvarar tre gånger jorden runt. Man bör hålla sig på behörigt avstånd när man studerar bin och självfallet inte ställa sig i deras f1ygriktning. Även om de bin man håller nu för tiden är förvånansvärt fredliga efter många generationer av avel, kan de mycket väl bli irriterade och sticka. På det hela taget krävs det nog mer än ett allmänintresse för att acceptera en bisvärm i sitt hus.

Kommentarer

kommentarer

Tags:

Leave a Reply