Gråsuggor

De gråaktiga, ovala gråsuggorna påminner om små bältdjur och hör till de mer kända småkrypen. Gråsuggorna är de enda kräftdjur som har anpassat sig till ett liv uteslutande på land. Annars är kräftdjur välkända djur som hummer, krabba, räkor och tångloppor. Gråsuggornas släktskap med kräftdjuren kan man se på honan som bär med sig sina ägg i en speciell ruvningspåse på buksidan. Hon andas dessutom med gälar som består av tunnhudade bihang som sitter på benen. Gråsuggorna måste uppehålla sig där det är lite fuktigt eftersom gälarna måste vara täckta även tunn vattenfilm för att fungera.Ligia oceanica

De har heller inte insekternas vattentäta vaxskikt, vilket innebär att de torkar ut under loppet av några timmar om de kommer in i ett torrt rum. De lever i huvudsak av förmultnande växtdelar, men kan också gnaga på döda djur. De gråsuggor man oftast ser är avarten Oniscus asellus, murgråsugga eller Porcellio scaber, källargråsugga. Om gråsuggorna trivs inomhus i större antal betyder det att det är alltför fuktigt. Ibland kan de dock tillfälligt irra sig in i ett hus eller källare från en kläckningsplats i närheten, såsom en hög gammal halm, vissna blad eller annat trädgårdsavfall. De kan i sällsynta fall göra skada genom att gnaga på frukt och grönsaker i fuktiga lagerlokaler

Enkelfotingar
Enkelfotingar är rovdjur. De gömmer sig om dagen ochomnatten går de på jakt efter smådjur som de dödar med hjälp av de kraftiga giftkäkarna som sitter på den första leden. Ingen av de svenska arterna är farlig för människan. Men giftet är mycket effektivt mot deras byten.

Stenkrypare
Stenkrypare kan bli upp emot 3 cm långa. De är mycket vanliga ute i naturen och man kan inte undgå att hitta dem omman vänder på stenar, kikar under bark eller rotar mellan löv. Stenkrypare finns ofta i komposthögar, i uthus och i påsar med fjol.årsJÖv. De kan titt som tätt förirra sig inomhus under sina nattliga jakter. Inomhus kan de bara klara sig längre tider i fuktiga källare eftersom de är ytterst känsliga för uttorkning.

Jordkrypare
Med sin långa, tunna och smidiga kropp är jordkryparen anpassad till ett liv i gångar och hålrum i marken. Av och till kan den finnas inomhus i stort antal och troligtvis har den då bara förirrat sig in nattetid under sin jakt efter bytesdjur. Det händer oftare under våren och hösten. I vissa fall kan det vara fråga om en aktiv invandring när tex ett kraftigt regn driver upp dem ur jorden. I ett riktigt torrt hus utan alltför många kryphål dukar de snabbt under. I äldre hus där det finns lämpliga fuktiga gömställen kan de klara sig en lång tid och eventuellt slå sig ner på allvar.Jordkrypare

De observeras ofta i gamla korsvirkeshus med stråtak och det kan tyda på att jordkrypare även kan bo i mosstuvor eller i själva stråna på taket. Djuren gör ingen skada i huset. De gnager inte i trä eller i något annat men de kan vara besvärande när de uppträder i stort antal. Jordkryparen kan avsöndra en självlysande vätska om den irriteras på det ena eller andra sättet och liknar då en glödande tråd i mörkret.

Huskrypare
Huskrypare ser fantastiska ut med sina oerhört långa ben som de använder som en slags ryssja när de jagar insekter och andra smådjur. I Mellan- och Sydeuropa är de på sina ställen rätt vanliga inomhus. Huskryparen är tillfälligt införd söderifrån till Sverige.

Dubbelfotingar
Dubbelfotingarna har fler leder och två par ben på varje led till skillnad från enkelfotingar som bara har ett par ben per led. Enkel- och dubbelfotingar brukar med ett gemensamt namn kallas för tusenfotingar fast de inte är särskilt nära besläktade. De är fredliga växtätare som finns i mycket stort antal i marken, under stenar och liknande mörka, fuktiga ställen. Liksom daggmaskarna spelar de stor roll genom att omsätta nedfallna löv samt blanda och lufta jorden. Vanligen ser man inte mycket av dubbelfotingarna beroende på deras nattliga vanor, men då och då kan de även komma in i hus. De gör däremot ingen skada inomhus. Den art man oftast ser inomhus är nog Archiulus sabulosus, vår största dubbelfoting med en imponerande längd av 4-5 cm. Den är mörk och glänsande med två gulaktiga ränder på ryggen.tusenfotingar

Krusbärskvalster
Om man bor i ett hus med gräsmattan helt upp mot hussockeln kan det plötsligt myllra av små röda kvalster på fönsterbrädan. Den röda färgen kan ge upphov till misstankar om att krusbärskvalstren är blodsugande, men de lever ett fredligt liv genom att suga på gröna växter. Under sitt liv vandrar de fram och tillbaka mellan växterna och lämpliga gömställen på träd, stenar eller husväggar. Där lägger de sina ägg, ömsar hud och övervintrar. Under sina vandringar kan kvalstren, speciellt på våren, förirra sig inomhus i stora mängder genom hål och sprickor vid fönster och dörrar. Hanar har aldrig påträffats så förmodligen förökar de sig partenogenetiskt, dvs genom jungfrufödsel (utan befruktning).

Krusbärskvalster gör ingen skada inomhus och för övrigt dör de ganska fort i torrt inomhusklimat. De är helt beroende av att det finns växter att suga på och man ser dem normalt bara i hus där gräset når ända fram till sockeln. Den mest rationella bekämpningsmetoden är alltså att bryta förbindelsen mellan hus och gräsmatta. Det har visat sig att ett välansat område på 1 m bredd, eller ännu bättre, en halv meter bred remsa av grus eller singel brukar lösa problemet.

Kommentarer

kommentarer

Leave a Reply