Hem » Djur i trävirke » Djur som angriper trä inomhus


Djur som angriper trä inomhus

Trä är i många avseenden ett enastående material och man ska känna till dess egenskaper för att kunna använda det på rätt sätt. Under vissa förhållanden är trä något av det mest hållbara man känner till. I Norge hålls fortfarande gudstjänster i träkyrkor som byggdes för mer än 1 000 år sedan. Under andra förhållanden kan trä försvinna nästan spårlöst inom loppet av ett par år, uppätet av olika djur eller förstört av röta och svamp. Det är en naturlig del av kretsloppet att dött trä inte ansamlas utan bryts ner av diverse organismer. Den processen är bara skadlig om träet ska ha god bärighet. Trä är ett näringsfattigt material och det finns bara ett fåtal organismer som har specialiserat sig på att smälta dess huvudbeståndsdelar, lignin och cellulosa. De bakterier och svampar som lever av ved utsöndrar enzymer sombryter ner lignin och cellulosa till ämnen som kan tas upp som näring, t ex sockerarter. Några enstaka arter av de insekter som lever av ved, tex husbockslarver, kan producera samma slags enzymer i sina tarmar men de allra flesta insekterna lever i en eller annan form av symbios (samliv) med mikroorganismer som kan hjälpa till med näringsupptagningen. Termiterna har encelliga organismer i tarmen, alltså samma princip som hos idisslare. De flesta insekter låter emellertid andra organismer spjälka cellulosa innan de äter det och kan därför bara klara sig på ved som i förväg härbärgerar en flora av tränedbrytare. Slutligen finns det en del arter, t ex splintvedborren, som är beroende av att det finns stärkelse i träet, ofta splintved hos vissa trädslag.

Lite om vedens byggnad
På en avsågad trädstam kan man ytterst se barken. Närmast under den ligger det tunna tillväxtlagret och det är här tjockleken tillväxer i den levande stammen. Bark bildas utåt och ved inåt. Varje år läggs en ny ring till stammens tjocklek. Om våren bildas celler med tunna väggar, vårveden, som lämpar sig för vattentransport. På sommaren bildas tjockare celler som oftast är mörkare, den sk höstveden. Det man kallar ådring är årsringar ilängssågat trä. – När trädet växer, är cellerna i de yttersta årsringarna levande och här sker vätsketransporten från rot till blad. Denna del av veden kallas för splintved, medan den inre delen som består av döda celler kallas för kärnan. Allra längst in finns den tunna märgen. Som bekant skiljer man mellan barrträd, t ex gran och tall, och lövträd, som ek och björk. Det kan vara svårt att omedelbart se om ett stycke trä kommer från ett lövträd eller ett barrträd. Det säkraste kännetecknet är att lövträd har karceller. Dessa bildar rör, avsedda för vattentransport. Hos några trädslag är de synliga med blotta ögat.

Ek och ask är exempel på storporade trädslag. Hos vissa lövträd som björk och bok bilda~ ingen egentlig kärna. Hos andra är kärnctn tydlig och mörkare till färgen. Aven hos vissa barrträd mörknar kärnan. Normalt är det olika slags avfallsprodukter, tex garvämnen, som ger kärnan dess mörka färg och även skyddar den i viss mån mot angrepp av skadedjur och svamp. I gengäld kan man inte impregnera kärnan med träskyddsmedel.

Djur som angriper trä inomhus
I skogen angrips trädens ved av många olika slags djur. Några angriper bara friska och levande träd, andra går uteslutande i svaga eller döda träd. Vissa arter kan bara klara sig i tillväxtlagret under barken medan andra går in i splintveden och kärnan. Bland de arter som har anpassat sig till döda träd lever några i torra grenar eller döda stående stammar, medan andra bara kan klara sig i fuktigt ruttnande trä. Då man började använda trä från skogen till redskap och byggnader följde en del av dessa insekter med. Några kommer från skogen som ägg eller larver och kan inte föröka sig i bearbetat trä. De arter som fick sin stora chans och som blev allvarliga träskadedjur var de som kunde klara sig i det torra trä vi omger oss med. Därtill kommer en del arter som dyker upp när trävirket har blivit fuktskadat och fått röta i sig.

Att bestämma träskadedjur
Med få undantag är det larverna som gnager i träet men de är normalt svåra att hitta. Skulle man lyckas få fram en larv kan det vara svårt att bestämma den med säkerhet. De vuxna djuren är bara framme en kortare tid, oftast om sommaren. Man är alltså i de flesta fall hänvisad till att bestämma syndarna utifrån de spår de efterlämnar.

Spår
De flesta insekter är kräsna. Några angriper bara lövträ, kanske bara av ett bestämt träslag medan andra trivs uteslutande i barrträ.

Flyghål
När insekten har fullbordat sin utveckling som larv och puppa hme i träet gnager den sig ut. Hålet görs inte större än högst nödvändigt och får en form som motsvarar det vuxna djurets största tvärsnitt. Trägnagare som är närmast cylindriska gnager alltså runda hål, långhorningar ovala. Flyghål kallas ibland också för utgångshål.
Gångar
De gångar larverna gnager i träet har också ett typiskt tvärsnitt men storleken förändras i takt med att larven växer till. Genomskurna larvgångar kan förväxlas med flyghål men i motsats till dessa är larvgångarna av varierande storlek och dess form avgörs av i vilken vinkel snittet ligger i träet.
Borrmjöl
Borrmjölet är larvernas exkrementer blandade med trämjöl som larven1a har gnagt av men inte ätit upp. Exkrementernas form och storlek är karakteristiska. Borrmjölet kan vara fint eller grovt och det kan vara lösare eller tätare packat i gångarna. Färgen kan också variera. Mörkare partiklar visar att det rör sig om en art som gnager av barken.


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.