Hem » Inlägg märkt 'Fotspår'

Etikettarkiv: Fotspår


Fotspår

Egentlig spårjakt hör hemma ute i naturen men också inomhus kan fotspår avslöja om det förekommer objudna gäster. I vissa fall kan man också avgöra vilket djur det ror sig om. I kvarnar, lager och på liknande ställen där damm alltid lägger sig kan det löna sig att leta efter spår om man vill veta om det förekommer skadedjur. Man kan också pudra mjöl eller talk på ställen dar man misstänker att det förekommer djur. De sätter sina spår i mjölet eller talken och kan då möjligen identifieras.

Fotspår efter insekter är en komplicerad historia, delvis pga det faktum att insekter har sex ben. Man ska inte göra sig större förhoppningar om att med säkerhet kunna bestämma en insekt till art enbart med hjälp av dess fotspår. På sin höjd kan man få en uppfattning om storleken, om det är ett krypande, fullbildat djur med tydliga fotavtryck eller en larv som enbart efterlämnar etl enkelt krypspår. Möss och råttor har fyra välutvecklade tår på framfoten medan de hetydligt större bakfötterna har fem tår. Man kan inte skilja fotspår från olika arter av möss från varandra men möss och råttspår kan skiljas från varandra på storleken. Stenmårdens fotspår är avlångt och det finns nästan alltid ett tydligt avtryck från klorna. Det skiljer det från tamkattens vilken i stort sen är det enda däggdjur som stenmårclen kan förväxlas med uppe på en vind.

Lukt
Närdet gäller luktsinnet är vi människor betydligt sämre utrustade än de flesta andra däggdjur. Det bety* der inte att doftintryck är helt utan betydelse när vi ska hålla oss informen. de om omvärlden. Inte minst när det ror sig om livsmedel använder vi oss av luktsinnet för alt avgöra om saker och ting står rätt till. Det är först och främstlukten av förruttnelse som vi är känsliga för, men även vissa djur kan göra sig påminda genom sin lukt.

Mjölor i mjöl eller gryn ger en sölaktig, kvalmig lukt. Svartbrun mjölbagge (lysolbagge) avsöndrar ett ämne med en Iysolliknande lukt som kan vara påtaglig om angripna varor har förvarats i tättslutande förpackningar. Kackerlackor avsöndrar en kar.,kteristisk, sötaktig doft men det ska finnas verkligt många för aU man ska känna av lukten. Vanligtvis har de i sådana fall redan givit sig till känna på annat säll. Skinnbaggu kan utsöndra en tåm· ligen obehaglig doft. Sekretet produceras i speciella stinkkörtlar som finns på undersidan av bröstet. Man kan iiven skönj.. en kvalmig. sötnktig lukt i rum med många vägglöss.

Svartglänsande trämyra som ofta bygger sitt bo i trävirke utsöndrar en fruktaktig doft som i några fall gör det möjligt all lukta sig fram till boet. Annars är det ingen av de träskadegörande insekte.rna som har en speciell lukt, men den unkna lukten av mögel ger en fingervisning om att det är för fuktigt i lokalen.

Den skarpa lukt som m~nga rovdjur utsöndrar kan man stöta på i natu* ren när man korsar ett rävslrålc:. Inomhus betyder lukten i de flesta fall att en sten mård håller till på vinden. Stenmården har liksom många andra rovdjur några sn,å körtlar vid svansroten som producerM ett sekret med den skarpa rovdjursdoften. När m~rden blir skrämd töms körtlarna på ett sätt som liknar skunkens. Sekretet används även för att markera reviroch för annan doftkommunikation mellan individer. Stenm~rden finns nännast i Danmark men även vår skogsmårcl har dessa stinkkörtlar. Däremot bygger skogsmårclen aldrig bo på vinden. Skarp rovdjursdoh inomhus har vid några tillfällen visat sig komma från lamphållare av bakelit. Den kan lukta på detta speciella sätt när den blir för varm. Doftmarkeringar kan också göras med hjälp av doftämnen som avges tillsammans med urin och exkrementer. Det gäller för bl a möss och råUor vars lukt de flesta känner till. Liknande lukter kan även komma från en fladdermuskoloni p~ vinden. Lukten av lik i ett hus kommer nästan alltid från en död mus eller råtta under golvet, något som kan hända i samband med giftuutläggning.

Ljud
Vid många tillfällen kan det vara genom hörseln vi först blir varse att det finns oönskade gäster i huset. De flesta har väl någon gång hållits vaken aven enveten mus som försöker gnaga genom väggen eller hört möss leka tafatt på vinden. Pga sin storlek är råttor ännu mer högljudda. De har dessutom den rätt störande ovanan att nattetid släpa omkring på större föremål vilket kan ge upphov till en tro på spöken. Skrik och pip orsakade av de många små stridigheterna inom flocken avslöjar att det rör sig om råttor och inte spöken. En stenmård på vinden väsnas mycket pga sin storlek. Speciellt illa är det om det rör sig om en hona med en kull stora, leklystna ungar. Hör man ett tydligt gnagljud så rör det sig utan tvekan om möss eller råttor, eftersom mården inte gnager. Fladdermöss ger sig ofta till känna med krafsande ljud och små pip när de dagtid kryper omkring på sovplatserna och stör varandra.

Fladdermössen är speciellt högljudda mot kvällningen när de vaknar på allvar och förbereder sig för att flyga ut. Aven många av de mindre djuren avslöjar sig med sina ljud. Man behöver här blott tänka tanken på surrande mygg i ett mörkt sovrum, eller spyflugor och getingar för att se dem framför sig. Från getingbon kan man dygnet runt höra ett jämt surrande ljud. Det gäller för övrigt också från bon med humlor och förvildade honungsbin.

Det kan i några fall låta nästan som ett snarkande djur. Om man försöker väcka”djuret” genom att banka på väggen, avslöjar det tilltagande surrandet att det rör sig om insekter. Det slutgiltiga beviset får man när man utifrån studerar den vanligtvis livliga trafiken till och från boet. Den mest högljudda bland våra insekter inomhus är utan tvivel hussyrsan. Hanarna kan i timmar utföra kamper i sång, var och en från sin speciella plats. Tyvärr är de mest aktiva nattetid. Deras sång har dock den fördelen att man får en fingervisning var en eventuell bekämpning måste sättas in. I de flesta fall finns de på varma ställen som pannrum, vid element och liknande. Hos träskadedjuren är det speciellt de stora larvernas gnagande som man hör. Ljudet kan i det närmaste liknas vid ljudet aven nagel som skrapas mot en sträv träyta. Vedstekelns larver gnager så ljudligt ibland, att det kan förväxlas med ljudet av möss som gnager. Bland långhorningarna är det speciellt blåhjonets och den föränderliga barkbockens larver man hör gnaga. Båda lever ju precis under barken. Blåhjonet är speciellt vanligt i takbjälkar med barken kvar, medan den föränderliga barkbocken är vanlig i brasved av björk eller bok. Även husbocken, som de andra två arterna ofta förväxlas med, kan höras som larver. Det gäller särskilt på varma sommardagar när larverna är mest aktiva och matglada. I allmänhet äter en larv i 5-10 minuter varje timme och vilar resten av tiden. Det kan vara svårt att avgöra om ett angrepp är pågående om det inte finns några synliga skador. Gnagljudet kan dock avslöja ett sådant angrepp.

Det finns speciellt konstruerade apparater för att lyssna efter husbockslarver. På en stilla vind hör man ljudet tydligt, även utan hjälpmedel. Envis trägnagare och även skäckig trägnagare ger sig tillkänna med ett speciellt läte. Det tickande ljudet hörs särskilt på natten när det är lugn och ro i huset. Envis trägnagare kallas också för dödsur, eftersom man förr uppfattade ljudet som ett varsel om olycka och död. Ljudet åstadkommer baggarna genom att i snabba serier slå halsskölden mot underlaget. Både hanar och honor använder sig av dessa ljudsignaler för att kommunicera med varandra. Även några av de arter dammoch boklöss som lever inomhus kan alstra ett trummande ljud, speciellt den vingade boklusen. På det här sättet lockar båda könen på varandra.

Ljudet frambringas genom att de slår bakkroppen mot underlaget. För att förstärka ljudet söker de sig ställen med god resonans, t ex en lös tapet. Har de funnit ett sådant ”trumskinn” är de inte så benägna att flytta på sig. I varje hus finns ett otal ljud och till de flesta finner man lyckligtvis omedelbart en rimlig förklaring. Många ljud kan återkomma med en sådan regelbundenhet eller vara så lokalt begränsade att man kan tro att det rör sig om ett djur. I många fall beror ljuden på spänningar i rörsystemet eller bjälklaget som rör sig i takt med dygnets temperaturförändringar. Om så är fallet bör man i första hand kontakta en plåtslagare eller någon annan hantverkare. När batteriet i ett brandlarm börjar bli svagt avger det ett pipande varningsljud. Ljudet kan i vissa fall skapa misstankar om att det sitter en hussyrsa eller något annat pipande djur i någon vrå i huset.